Ge mig något som känns

För just nu snurrar jag runt i ett sjukt ändlöst ingenting. 
Jag andas knappt. 
Jag som innan tänkt att "nu, nu vänder det" har istället sjunkt så lågt att jag inte ens orkar resa mig.
Vart jag än vänder mig blir det felsteg och ensamhet i slutändan. 
Och det gör så ont. Så fruktansvärt ont.
Helst vill jag skära och slå bort allt det.
Men jag ska ju inte välja den vägen mer.

Just to kill the pain on the inside.

Bara för att slippa undan ångesten gör jag det.
Inte för uppmärksamhet och medlidande.
Jag strimlar inte sönder kroppen frivilligt.
Jag gör det inte utan smärta. 
Aldrig.
Hur i helvete ska jag kunna sluta?

Jag är så mycket bättre i fantasin

Jag gör allt och lite till för att det ska fungera.
Jag som är den svaga av oss.
Jag sa en gång att du var den enda som inte ställde krav.
Det slutade i det största kravet någonsin. 
Varför vet jag inte ens själv.
Men jag försöker. Tro mig. 
För jag behöver alla händer jag kan hålla i när jag ska sluta självskada och bli bättre.
Inte någon som vänder mig ryggen när det sliter i mig.
Kanske behöver jag dig inte ens.
Men den insikten skulle göra så ont att jag inte ens vågar se den. 

Du frågade vem som förstört mig och jag gav dig inget svar




Det ringer i alla klockor nu.

Jag vill bli frisk. 
Se sanningen i ögonen. 
Inte blunda.
Jag vill uppskatta solsken och fåglar som kvittrar utan ångestmoln.
jag är så trött på att vara mitt i det utan en väg ut.

Älskling, det vi mest av allt vill ha är någonting som aldrig kan bli vårt.

Ångesten bara slår.
Jag vill ha ett slut.
Ett värdigt slut.
Ett slut som inte innebär att jag gav upp.
För det är jag på väg att göra verkligen.
Ge upp och se mig omkring efter en ny lösning jag inte får ta till.
Är det verkligen meningen att det ska göra såhär ont?

November är en mur av våt betong.
Där en löjlig dröm om flykt föds för att krascha och sedan dö.

Hurt

Vill inte riktigt förstå längre.
Vill koppla bort och sluta tänka.
Vill inte känna längre.
Vill bort från alla hemska känslor och ensamhet.
Try to kill it all away

Så varför är det så svårt att fly, om det är det enda jag verkligen vill?
Varför lamslås jag så av ångesten och borrar in mig i den? 
Varför måste det vara den enkla känslan? 
Den jag känner så väl? 


I could be wrong

Rädd för att det jag trott ska hålla nu bara är på låtsas. 
Det är för bra. 
För rätt.
Det är inte meningen att jag ska få behålla.
Men det kanske är annorlunda nu.

I can't belive

Det går långsamt upp för mig att mitt mående börjar förstöra mer.
Mer än relationer.
Mer än mig själv.
Om jag inte orkar snart så kommer mina betyg sjunka och jag kommer inte komma in på gymnasiet.
Jag orkar verkligen inte.
Inte med allt annat runt om.

Romeo återvänder ensam

Liten trygghet i en storm av kaos.
Någon som inte ens frågar hur det är.
Hur det kan kännas så perfekt vet jag inte.
Men det gör det.
Kanske för att jag aldrig haft någon som är så innan i mitt liv.

jag vill ha dig
jag är din jag är bara din

And cure his heart

Allt är så bra och fint ena sekunden. 
Nästa sekund är det uppätet. förstört.
Jag blir så förvirrad och rädd.
Vad är egentligen det riktiga? 
Vad är det jag får behålla och ta hand om? 


Peace And Love

Nä, nu är jag arg.
Kent, Lasse, Veronika maggio, Melissa Horn och Anna Ternheim är bara några av alla underbara artister som är "klara" för P&L.
Jävla skit agorafobi.
Jävla folk.
Jävla pengar.

This is the poison we take

Möte om 36 minuter.
Möte om min framtid.
Kanske går det bra. 
I så fall har jag min lycka tillbaka.
Min trygghet.
Jag hoppas verkligen.

Ismael

Jag ljög, bröt löften
Det är ett inbyggt fel.

Ännu en gång trillar orden ur någons mun.
Mitt fel att det blivit som det är, 
Mitt fel att personen ifråga inte orkar med mig.
Jag har inget gjort egentligen.
Bara varit fruktansvärt svart. 
Men ändå händer det.
Inget jag önskat någon, Inget jag velat skulle hända. 
trots fina ord är det mer sabbat än igår.
Mest för att jag är jag.

Han vet hur man dövar ensamheten

Winnerbäck

med min kusins spellista med bara winnerbäck ska jag döva saknad och ångest nu när den river i mig.

Never fall

You never know how strong you are, until being strong is the only choice you have

Det går ju inte att få tillbaka.
Hur mycket jag än vill, så går det inte.
Ensam och arg. 
Är det verkligen meningen? 
Det skulle varit så mycket lättare om jag stängde av redan från början.
Nu söker jag istället efter de spillror av trygghet han lämnade efter sig.

Om

Min profilbild

Erika

RSS 2.0